Den osynlige mannen från Salem, eller kanske nån annan förort egentligen, Akalla kanske.
Denna bok var jag bara tvungen att läsa, av den enda anledningen att ortnamnet Salem finns med i titeln. Ja, det finns ju Salem's Lot också, eller vad nu den där boken av Steven King heter som utspelar sig i ett annat Salem, och Salemsboken, men annars är man inte direkt bortskämd med litteratur som utspelar sig i min barndomstrakt. Så det var med höga förväntningar jag satte igång att läsa denna bok, i tanken försökte jag komma på om jag kände igen namnet på författaren, Christoffer Carlsson, från barndomen, men icke. Han kommer inte alls från Salem utan från Simlångsdalen utanför Halmstad, och dessutom är han tio år yngre än vad jag är. Jag har faktiskt varit i Simlångsdalen och bott på ett av Sveriges bizarraste hotell, Tallhöjdens värdshus. Värdshuset hade just fått nya ägare och vi var nog dom enda gästerna den natten. Maten var god, sängen skön trots att jag var höggravid, men duschen var helt hopplös, det sprutade från alla möjliga håll och man blev knappt blöt. Men det var snart nio år sedan så dom har nog fixat duscharna nu. Kul ställe var det iallafall. Åk dit! Men nog om det, nu var det ju denna bok jag ville berätta om:
Och jag har valt en annan bakgrund för denna bild än vår köksvaxduk, nämligen vårt grårosa köksgolv från åttiotalet.
Nåväl, det märks i denna bok att författaren inte har några vidare kopplingar till Salem, och det är inte bara för att Salem/Rönninges mesta kändis Kapten Rödskägg inte nämns med ett enda ord i de delar av boken som utspelar sig i Salem. I denna bok utmålas nämligen Salem och Rönninge som värsta sortens betongförort: "I Salem växte sig husen åtta, nio, tio våningar mot himlen...", "Ju närmare pendeltågsstationen Rönninge man kom, desto mer ersattes de små husen av tunga betongklossar och asfalt, graffiti." (Citat ifrån boken ovan). Men det FINNS INGA tiovåningshus i Salem eller Rönninge!!! Det högsta jag kan komma på ligger i Salems centrum och är kanske max sju eller möjligen åtta våningar.
Huvudpersonen Leo i boken växer upp i ett hus som tillhör en trio hus som i boken kallas Triaden, och beskrivs som minst åtta våningar höga. På den plats där dessa hus ligger finns det tre rätt fula orangea punkthus, men dom är inte mer än tre våningar. Jag kanske har dom nostalgiska barndomsglasögonen på mej, och jag vet att allt inte är frid och fröjd jämt i Salem heller (även om det tydligen upplevs som en av Sveriges tryggaste kommuner) men jag kan inte hitta all denna misär och betong som beskrivs i boken. Salem för mej är nog mer radhusghetto.... Jag gillar böcker med autentiska miljöbeskrivningar, där man gå runt i verkligheten med boken i hand och säga "-jaha, där ligger den, och här gick han när han skulle dit." o s v.
Det tar tyvärr ner betyget rejält för denna bok, även om man naturligtvis kan se det som ett uttryck för den konstnärliga friheten. Men då kanske det hade varit bättre om författaren hittade på en alldeles egen förort. Och inte bara valde Salem och modellerade om orten för att namnet passade in i en titel som liknar "Den vedervärdige mannen från Säffle" (jo, jag har också läst min Sjöwall-Wahlöö). Trots detta är berättelsen är spännande och underhållande för stunden, även om det går rätt snabbt att lista ut vem den osynlige mannen är, och som mamma blir jag speciellt berörd av berättelsen om Leo och Sams son som dör. Alla blinkningar åt Sjöwall-Wahlöö känns tyvärr lite fåniga, speciellt att Skacke är med och det obligatoriska klantiga polisparet.
