Fy för ohyra!
Det är mycket ohyra i trädgården i år. Löss av alla de slag överallt. Rost på ena päronträdet. Svarta blad på ett annat. Nät på äppelträden. Myror i grönsakslandet och i gräsmattan och med största sannolikhet myror under hela trädgården. Och ogräs. Inte så mycket sniglar än dock, jag har sett en på garageuppfarten, men man ska ju inte ropa hej.
Det där knorvliga är massa löss (typ, eller liknande ohyra, artbestämning är inte min grej riktigt). Det där vita som ser ut som små döda djur, är det möjligen ömsade lusskinn?
Så här ser ett blad på trädet bakom garaget ut (jag tror att det är ett päronträd, det ha aldrig gett frukt och stammen är väl mer eller mindre genomrutten):
Det där knorvliga är massa löss (typ, eller liknande ohyra, artbestämning är inte min grej riktigt). Det där vita som ser ut som små döda djur, är det möjligen ömsade lusskinn?
Så jag förstår varför man tar till diverse mer eller mindre gräsliga bekämpningsmedel för att bli av med skiten. När man lägger ner en massa tid och energi och kärlek på sina odlingar så skär det ända in i själen när det ser ut så här. Men jag koncentrerar min bekämpningsglöd till mina grönsaker och blommor, träd och buskar får det gå som det går för, även om jag ska lägga lite krut på att rensa vinbären från löss. Med sekatör, såpa och vattenslang. Och kanske en och annan nyckelpiga. Kanske att jag kan betala barnen en eller två kronor för varje nyckelpiga dom hittar.
